Trots att burken var rätt gammal smakade det underbart gott. En och annan granne till Mirjam kände doften från fisken och tittade ut, eller besökte oss vid gårdens pergola. Tänk att tre år gammal fisk kan vara så god. Solveig är den modiga dam jag skrivit om tidigare, som bröt upp och följde sitt hjärtas dröm och flyttade till Spanien. Nu är hon tillbaks efter ca 15 års boende där. Idag fick vi ta del av lite av hennes äventyr i Spanien, kul!
När vi bröt upp efter några timmar i solen såg jag och Mirjam ett trevligt program på SVT play, Med sommaren kommer längtan. Ett mycket sevärt program om kollo för pensionärer, där de flesta var 90+. Tyvärr har de lagt ner verksamheten sedan i fjol, obegripligt hur Stadsmissionen kunde göra det.
Skulle köpa med mig lite middag hem när jag åkte från Mirjam. Hade råkat glömma betalkortet och restaurangen tog varken emot kontanter eller betalning via Swish. Det är en tråkig utveckling att vi inte får betala med kontanter längre, trots att vi har dem kvar som betalmedel, helt fel tycker jag!
Min middag räddades av en för mig helt främmande man. Han erbjöd sig att betala min mat med sitt kontokort och sen kunde jag swisha beloppet till honom. Verkligen schysst! Inte varje dag man träffar en sådan gentleman.
Satt på balkongen hemma ikväll och åt en god kycklingkebab och njöt av den lagom varma kvällssolen.
Tog därefter en promenad genom området för att ”reka” lite kring gårdsfesten jag ska ordna på nationaldagen. Det blir ett lite annorlunda firande med bla markeringar i asfalten, plastband och konor men det blir nog trevligt ändå. Fick lite blå/gul dekor och en del priser till aktiviteterna under kvällen, trevligt med generösa grannar.
Fick en hälsning via sms från min älskade sambo Peter, som är på fiskeresa med sin bror och några vänner. Han såg ut att må bra, så skönt att se och så välförtjänt. Peter har slitit väldigt hårt under Coronatiden, det är tufft att vara småföretagare under en Pandemi. Resan är lite längre än två timmar bort men ibland måste sunt förnuft få råda och denna tur var som medicin för Peter, det är nog så viktigt ibland. Tack vare resan tror jag Peter klarar det slitsamma jobbet ännu bättre när han kommer hem. Förhoppningsvis både solbränd och glad, och med kylväskan full med norrländsk öring.
Idag fyller vårt kära ”barnbarn” Louie 6 år, dottern och svärsonens hund. Hurra! Louie är en underbar men egensinnig Shiba, som en katt i en hunds kropp tycker jag. Jag älskar att få låna Louie och det är perfekt att få ha lite ”delad vårdnad” när man mest behöver bry sig om de bästa bitarna, gos och promenader. Husdjur är verkligen en källa till glädje.
Torsdag 4/6 2020, skrivet efter midnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar