Tänd ett ljus och låt det brinna

I denna tid är inte mycket som vanligt. Normalt sett brukar jag ta fram julljusstakar och stjärnor till första advent. Då livet känns rätt tungt just nu, pga ”andra-vågen”, en lång karantän, en bilolycka och inställda viktiga behandlingar/träningar har jag valt att haka på något som även många andra i min närhet har valt att göra, att plocka fram ”julen” lite i förtid. Idag hängde jag upp julgardiner och tog fram ljusstakar och stjärnor. Vi befinner oss i årets mörkaste tid så denna lilla åtgärd kändes välkommen. 

I veckan ska jag försöka lysa upp min vän Dagnys tillvaro lite, på olika sätt. Jag ska ordna en ny lampa med förstoringsglas som jag hoppas ska göra det lite lättare för Dagny att se när hon bloggar. Kanske blir det en promenad och fika utomhus också då Dagny älskar att promenera. Mirjam ”umgås” jag regelbundet med via telefon. Det känns trist att inte kunna ses, men jag hoppas att vi snart ska kunna träffas igen. 

Peter är frisk från Covid-19 och jobbar igen en vecka, en stor lättnad. Än så länge har jag klarat mig undan Covid-19, peppar peppar...

Tur att vi fortfarande får vistas obegränsat utomhus, att kunna gå korta promenader och cykla lite ger energi och mera ork. Att under rundorna i kvarteret träffa en och annan pratglad granne gör utevistelsen roligare. 

Ikväll blir det digital körsång med bästa Kör för alla, Caroline af Ugglas och hennes make Heinz, en glädjestund att se fram emot. 

På TV kan man se Fotbollsgalan, i fjol var jag där tillsammans med min vän Gustav. Då fyllde Gustav 27 år. Nyligen fyllde Gustav 28 år, hurra! Denna gång firade vi på distans, med att spela Bingolotto via Facetime. 

Dagens tankekort:

”Att vänta en glädje är också en glädje”

Tisdag 24/11 2020

Att leva i Coronans ”väntrum”

Min pojkvän kämpar vidare med Covid-19. Hostan är ihärdig men febern har gått ner lite, vilket är en lättnad. Man vågar dock inte ta ut något i förskott då vi hört och läst att väldigt många med Covid-19 dras med feber som går upp och ner under lång tid, ibland flera månader. Man får dock glädjas åt det lilla och hoppas att Covid-19 ger sig inom kort. 

Att vara isolerad tar på psykiskt, trots att vi bara varit det en kortare tid. Jag avundas inte dem som suttit i karantän sedan många månader, vilket tex vår sons vän i Australien har gjort och många många andra. Vi får i alla fall vistas fritt utomhus på distans, vilket är mycket värdefullt. 

Jag mår fortfarande bra men det känns olustigt vid minsta nysning. Det är svårt att inte känna oro när man tillhör riskgrupperna, och har Covid-19 på besök i rummet intill. Försöker vara ute varje dag och boostar försvaret med mycket frukt och andra nyttigheter. 

En stor skådespelare och personlighet, Sven Wollter, har lämnat oss i sviter av Covid-19. Sven fick uppleva ett långt liv, han blev 86 år. Träffade Sven i Hammarstrand för några år sedan och fick en trevlig pratstund med honom. Sven, hans tidigare fru Viveca Seldal och deras barn har kopplingar till Ragunda, som även är min pojkväns hemkommun. ”Klanen” Wollter med vänner har ställt upp en hel del för Ragundabygden. De har bla deltagit i många olika kulturella sammanhang. Schysst av dem tycker jag. 

Jag hade förmånen att få se och höra Sven sjunga tillsammans med två av mina favoritsångerskor, Anna Stadling och Stina Wollter, Svens dotter, under en finstämd konsert vid Döda fallet sommaren 2016. Glad att jag fick uppleva den fina konserten. 

Jag är också glad över en insamling som min vän och hans fru nyligen ordnade på Facebook, till förmån för organisationen Operation Smile. Deras son, 5 månader gammal, fick en lite tuff start i livet pga gomspalt. De fick mycket bra hjälp och stöd av sjukvården. För att ge fler barn, i länder som saknar bra vård och resurser, samma fina möjlighet att få hjälp valde de att starta en insamling i sonens namn. Den inbringade nästan 20 000 kr, mycket bra! 

Fick ett mejl från min vän, bloggare Dagny 108 år, här om dagen. Det känns bra att kunna hålla lite kontakt den vägen då vi tyvärr inte kan ses just nu. Jag är imponerad över att Dagny håller koll på sin mejl och bloggar i princip varje dag. Låssasmor Mirjam håller jag kontakt med regelbundet via telefon och Gustav siktar jag på att kunna spela Bingolotto med via FaceTime inom kort. Han fyller år snart, hoppas han får fira med en storvinst :-)

Dagens tankekort lyder:  

”Låt andra få känna sig betydelsefulla”

Torsdag den 12/11 2020

När det som inte får hända ändå händer

Covid-19 drar fram som en bitsk eld över landet och skapar mycket oro under sin framfart.

För min familjs del har veckan varit olustig på flera sätt. Min pojkvän Peter vaknade med hög feber och huvudvärk i måndags. Han var även tät i bröstet. Normalt sett hade vi sett detta som en vanlig förkylning och astma men i denna tid av pandemi väcktes ytterligare en tanke, kan det vara Covid-19? 

Peter hade tur och lyckades få en tid för provtagning redan dagen efter pga ett återbud. Nu återstod väntan på ett provsvar och en förhoppning om att det inte skall bli värre. 

Ordnade omgående så att Peter fick hem akutmediciner, ifall astman skulle bli hastigt sämre. Apotea.se levererade! Redan dagen efter beställningen stod medicinpåsen bakom dörren, utan extra kostnad. Vilken fantastisk service och förmån! 

Jag mår bra men påverkas ändå en hel del av det som sker. 

Utöver den oro och rädsla för Covid-19 som man känner, pga man inte vet om ens partner är smittad och med vetskapen om hur hårt Covid-19 kan slå om det drabbar en, vänds mycket i ens tillvaro upp och ner. 

Man sätts även som partner till den sjuke i en lång isolering i hemmet, får inte gå på viktiga och nödvändiga behandlingar eller läkarbesök och kan inte handla mat mm. Jag, som rätt ofta träffar gamla vänner, kan nu inte heller träffa dem. Ledsamt men nödvändigt. 

Samtidigt som detta hände fick jag information om att min barndomsort Storuman drabbats av 19 fall av Covid-19, varav ett dödsfall, på ett äldreboende där min faster som är 92 år gammal bor. Detta besked innebar ännu mer oro, för att min kära faster och även min övriga familj, släkt och vänner i norr ska drabbas av denna så oförutsägbara sjukdom, Covid-19. 

Ringde min faster och fick veta att hon mår bra, och att hon blivit testad men ännu inte fått svar. 

Peters symtom kvarstår, han är orkeslös men läget är stabilt. I går kväll kom provsvaret, som tyvärr visade att Peter har Covid-19. 

Ber en bön att min Peter, och även min faster, ska klara sig igenom detta och gör allt vad jag kan för att inte själv bli smittad. 

Nu förstår jag bättre den tappra vårdpersonalen som under åtskilliga timmar bär munskydd, visir och handskar. Det är väldigt varmt, och extra besvärligt om man bär glasögon pga visiret immar igen. Ett nödvändig ont! 

Känner mig tacksam och överväldigad över all den hjälp och omtanke vår familj och våra vänner ger oss. Det värmer mycket i denna kämpiga tid, tack alla! <3 

PS! Peter har gett sitt medgivande till att jag skriver detta då även han tycker det är viktigt att, om möjligt, visa hur Covid-19 påverkar när det drabbar. 

Det är viktigt att fortsätta hålla avstånd, tvätta och sprita händerna ofta och att stanna hemma om man har symtom. DS

Var rädda om er!

Dagens tankeord:

”På ett ögonblick kan hela livet förändras”

Lördag den 7/11 2020

Sångglädje i höstrusket

Nu är vi inne i den tyngsta månaden på året, psykiskt sett, tycker jag. Mörker, kyla, regn och dimma är ingen bra kombo. Längtar efter 1:a advent, då vi får tända ljusstakar i fönstren och pryda våra hem och balkonger med lite ljus. Det värmer under en annars rätt så mörk årstid. Vintertiden får de gärna plocka bort då den bara gör det mörkare och rubbar vår tidsrytm. 

Tisdagar är normalt sett lika med körsång i Kör för alla för mig, tillsammans med världens största kör med ca 1000 medlemmar. En häftig och mycket rolig aktivitet, ledd av glädjespridaren och energiknippet Caroline af Ugglas. Tyvärr kan vi inte ses nu pga Corona, vilket är ledsamt. Lyckligtvis får vi möjlighet att sjunga lite tillsammans ändå, om än digitalt. Caroline och hennes make Heinz leder oss genom gamla och nya låtar, via livestream, varje tisdag i körens Facebookgrupp. Det är så kul att få se och höra Caroline och Heinz sjunga och gnabbas, och vi kan alla chatta med varandra under timmen vi sjunger. Den sångstunden lyser upp tillvaron en hel del.

Ikväll fick vi veta att Caroline nominerats till Melodifestivalens Hall af Fame, kul och hedrande! I en omröstning den 16-18/11, via Mello-appen, kan man vara med och rösta fram Caroline bland fyra nominerade för tiden 2002-2011. Den fina låten Snälla snälla, som Caroline kom 2:a med 2009, är det nog många som hört och berörts av. 2009 var också det år jag började på kören, ett av mina bästa och roligaste val på många år. Min vän Yvonne på Lidingö tog mig med till kören, något jag är henne evigt tacksam för. Jag hjälper även till lite kring kören, vilket är jättekul och mycket givande. 

Om du gillar Caroline så var gärna med och rösta in henne i Hall of Fame, där platsar hon bra tycker jag. 

Inatt kan man följa presidentvalet i USA. Jag hoppas innerligt att Donald Trump inte vinner. 

Dagens tankeord:

”Rådgör aldrig när du vill göra en god gärning”

Tisdag 3/11 2020